Nu äntligen har jag semester !
Ja inte från mitt ordinarie jobb, men från och med nu ska jag inte lära någon att dansa förrän i september!
Förra veckan var i körigaste laget med avslutning med mina danselever i måndags, på en loge strax utanför stan, med fotboll (min son spelade) i tisdags och så klart valsträningen med ett brudpar, som ska gifta sig i juli, i onsdags.
Det var ju en fröjd att se dem dansa i onsdags, efter tre lektioner i valsens svåra konst. När jag började träna med dem i början på maj, så var det inte så mycket som talade för att det skulle bli såå bra, som de sedan blev.
De hade ju tränat ganska mycket mellan lektionerna, det märktes. De hade t. o. m. tränat i ett trångt hotellrum i Paris!
Men nu, sista gången, kunde jag få dem att slappna av och att kunna ”brodera ut” dansen lite och inte vara så stela och allvarsamma .
Så det kändes ju bara så bra, att se dem sväva ut över golvet och faktiskt njuta av det ! De blev faktiskt så intresserade att de frågade om danskurserna i höst, och hade riktigt seriösa planer att komma dit och lära sig andra danser åxå ! Det känns bra för ett instruktörshjärta !
Annars har väl midsommarhelgen flutit på i ett lugnt tempo tillsammans med gubben, mamma, dotter och mågen.
Naturligtvis var vi ju i Buan, där vi brukar vara till midsommar.
Efter lite fika, när vi kom dit, så knatade vi uppför berget, eftersom det är där, som de reser majstången varje år. Det bästa med årets firande var att det blåste lite, så alla knott var nån annanstans. (I fjol gick det ju inte att stå stilla där uppe, då bet knotten rejält, eller vad det nu är de gör, bits eller sticks eller???)
Vi tittade lite på majstången, som redan hade blivit rest, när vi kom upp. Vi tittade en stund på alla barn som dansade och lyssnade till spelmansmusiken, som verkligen får en att känna av sina rötter. Vi tog en promenad kring färboden och hittade ytterligare vackra miljöer, som man bara måste ta kort på. Visar en del av bilderna, som ni kan få titta på och dregla lite, ni stackare som inte var i Dalarna när det var Midsommar.
Efter nedstigningen från berget, så var det mat på gång. Vi åt och drack och hade det allmänt mysigt. Då kom en kompis till dottern och mågen. Han skulle leta reda på några kompisar, som befann sig på fäboden, men hittade dem inte, så han blev kvar hos oss. Vi brukar spela kort lite senare på kvällningen och det gjorde vi även denna gång och kompisen var med.
Klockan 22 händer nåt på fäboden, som alla vill vara med på och ingen vill missa. I en stuga inte alls långt från vårt ställe, ”bor” en kille från Stockholm, som till vardags spelar i Stockholms Filharmoniker. Och exakt kl. 22 varje kväll, som han är däruppe, så går han ut med sin näverlur och blåser en trudilutt (heter det tapto, kanske?). Det är såååå mysigt, att vara uppe i Buan och höra honom blåsa av kvällen. Det skapar rysningar över hela kroppen. Det vill man verkligen inte vara utan.
Summering av Midsommarhelgen: en lugn helg med nära och kära med blandad väderlek. Vad kan man mera begära???Ja, kanske lite bättre väder då, men vädrets makter rår vi ju inte över.
Nu har jag bara några dagar kvar innnan jag får åka till Våmhus…..och det ser jag verkligen fram emot. Det ska bli sååååå skönt att komma upp dit igen och bara vara….och sy, när andan faller på…..och det gör den ganska så ofta….faktiskt…….
Lev väl, alla ni därute, det tänker jag göra tills vi hörs igen…..
textilanna 