En sjukskrivens vardag……

Vet inte riktigt vad som hänt med de senaste två bloggarna? De går inte att redigera ordentligt.
Man försöker att få till det, så att det ska vara luftigt och lätt att läsa, men texten ”klumpar ihop” sig och det finns absolut inte nån luft mellan.Och inte är det så lättläst heller.
Men men, det är då inget som jag kan göra nåt åt, så jag hoppas att jag är ursäktad?
Å inte kan man ladda in någon bild heller……så nånting är det väl som är fel.

På förmiddagen, efter min ”förmiddagslur”(sover så dåligt på nätterna, så jag måste sova en stund i ”sovstolen”) så hörde jag ett efterlängtat ljud! Det plaskade i badrummet!
Jag har en vattenledning i badrummet, som fryser när det blir runt 20 -.
Det vet jag, så jag brukar vrida på kranen lite, så det får droppa. Men häromdagen hade jag tydligen varit för snål, och lät det droppa för lite, så det hade frysit ändå.
Då får man rigga upp en kupévärmare på en hylla i källaren och bygga ett lite ”bo” runt den, så att det blir varmt och gott till ledningen, så brukar den komma igång efter några timmar.

Annars är det utställningen, som finns i min hjärna för närvarande.
En bekant till mig, som jag jobbar ihop med lite nu och då, är en duktig fotograf. Hon ska ha utställning i en hotellfoajé i stan, och frågade mig om jag hade lust att vara med, med lite av mina textilier.
När hon frågade mig i höstas, svarade jag väl ja lite i förbifarten, och tänkte att det där glömmer hon nog. Men det gjorde hon inte, och på söndag är det dags att sköta hängningen av våra alster.
Det känns riktigt roligt att tänka utställning igen. Det var ju ett tag sedan sist.
Men det blir ju väldigt mycket tänka….vad ska jag ha med ? Har jag nåt som någon annan vill se? Har jag nåt som är tillräckligt fint för att ställas ut? Får det se lite slitet ut? För jag använder ju mina ”projekt”.
Nu har jag i alla fall varit iväg och köpt rundstav, som jag ska hänga mina alster på, bl.a. ett sängöverkast som ska hängas från en balustrad på övervåningen.
Ja ja, det blir väl bra. Kul i alla fall att ha nåt att sysselsätta sina tankar med….

Nej, mina vänner….Lev väl….nu ska jag gå en trappa upp och friskvårda lite…….

Vet inte riktigt….

Förlåt!
Vet inte riktigt hur det förra inlägget blev…..så såg det inte ut innan jag publicerade det…..Kanske det här kommer att se likadant ut…..?

Det är ju alldeles hoptryckt och utan luft mellan meningarna. Jag har INTE skrivit på det viset…..måste vara nåt knas bloggen nån annanstans….troligen över mitt huvud…..

I går var det en bra dag, och kort!

Ni som har följt mitt vardagsliv, sedan jag kom hem från Lasarettet, vet ju att varje dag är ett kämpande, för att sitta stilla och inte göra nånting.
Med den påföljden att tiden går så otrooooligt långsamt!

Men igår blev det en kort dag!
En av mina underbara arbetskamrater kom hem, och hämtade mig i lunchtid, så att jag fick vara med i snacket vid lunchbordet på jobbet. Det var så roligt att var ”en av dem” igen!
Ja, det är ju inte alls så, att jag inte får vara med dem, men jag kan ju inte köra bil än, så jag har ju lite svårt att ta mig dit.
Efter lunchen var det en annan arbetskamrat, som skjutsade hem mig.

En stund senare kom min mamma och hämtade mig, vi skulle åka till Apoteket och hämta mera medicin. Och vi skulle förbi en livsmedelsaffär åxå.

När jag var på Apoteket, så ringde min telefon, och då var det Eva, som hade tänkt att hon skulle komma och besöka mig!
Eftersom jag trodde att hon skulle komma mycket senare, så hade jag inte gjort mig någon större brådska.
Så mamma fick skjutsa hem mig, och på gården stod stackars Eva och inte kom in. Semlor hade hon med sig åxå!
Så vi hade en mysig stund med fika och semlor, och så pratade vi naturligtvis kommande projekt!

Så den dagen blev inte långtråkig och seg!

Lev väl….och vänner …..det är friskvård det!!!!
Nu ska jag gå en trappa upp och friskvårda lite tillsammans med min Horizon……

Har sovit såååå himla bra

Tänk att inatt har jag sovit sååå himla bra. Jag har sovit sju timmar i sträck!!! Det känns verklikgen skönt. Så länge har jag inte sovit sedan före operationen.

Problemet för mig är att jag inte är någon ryggsovare, och som det är nu, så kan jag inte ligga på sidan nästan alls. Bara korta stunder, sedan gör det ont i knät eller nån annanstans i benet.
Men det blir bättre och bättre! Kan i alla fall ligga längre och längre stunder på sidan.

Igår var momors lilla prinsessa här tillsammans med sina föräldrar.
Hon är verkligen mommos lilla gull, en riktig solstråle, som charmar allt i sin väg, genom sitt nästan tandlösa  leende och sitt otrooligt lugna och soliga humör.
Och hon växer så att det knakar…..man ser utvecklingen går framåt och att hon blir större och större för varje vecka…….

Myran med sin favoritleksak…..mommos klocka!!!

Ibland kommer det stora ”gröt-trollet” fram åxå. Mycket av gröten hamnar lite ”strax bredvid”…..

Lev Väl, mina vänner….och Myran….det är friskvård det!!!!

Kolla in det här…..och lägg er i hårdträning…….

http://www.youtube.com/watch?v=To9OoCcQZkI&NR=1

Ibland så önskade man att man var runt 20 år, och inte hade en enda krånglande led i hela kroppen.
Å då, vet då jag, vad jag skulle satsa på…..kolla den här sidan med West Coast Swing………..

Det är bara sååååå bra….det är poesi….åtminstone för mig…….

Lev Väl, mina vänner och träna på…….

Livet är just nu inte alls så skoj….

Sitter just nu hemma och är alldeles sjukskriven…….inte alls en av mina favoritsysselsättningar, som ni vet.

Men men……..jag är väl tvungen, att göra som doktorn säger, om det ska bli nån fason på det här knät igen.

Jag har väl aldrig i hela mitt liv sett så mycket TV som nu. Jag ser allt från ”God Morgon, Sverige”, Hem till gården, alla dessa konstiga ”humorserier” på 3:an och 5:an till diverse program som jag verkligen vill se.

Känner mig inte riktigt mogen för, att sätta mig vid symaskinen ännu.
Känns inte bra att ha knät ”hängande så länge. Måste ju ha det lite högt mesta delen av tiden, annars får jag ont och kan inte träna.
Å träna måste jag ju flera gånger om dagen……ont gör det,  men jag kämpar på.

Bilden som jag har tagit med, är ett fodral till min dator, som jag sydde, innan jag åkte in på Sjukan.
Jag var väl tvungen,  att ta med mig min bärbara till Avdelningen, så att jag kunde hålla kontakt med resten av världen. Den lilla grodan som jag har sytt till, har plats för sladdar, modem och mus.
Tygerna, som verkligen är i mina älsklingsfärger, har jag köpt hos Mia.

Nej, nu är det dags för någon timmes TV- tittande och ev. en ”tupplur” i fåtöljen……

Lev Väl, mina vänner….Lev Väl……

En vacker dag och sjukskriven…..

Efter en något krånglig natt, sovit till och från, så vaknade jag i alla fall upp vid sju- tiden. Då tyckte jag inte att det var någon idé att ligga och försöka längre.

Nätterna blir lite jobbiga, eftersom man inte kan ligga som man vill, för det gör ont, utan man får ligga som kroppen vill. Å det överensstämmer inte alltid.

Eftersom jag äter så mycket mediciner, så har jag ibland lite svårt att äta. Mår nästan lite illa, och då är man inte precis sugen på nåt.
Men förståndig som jag är, så tvingade jag i mig lite frukost, och upptäckte i samband med det, hur otroooligt vacker världen var utanför mitt fönster.

Det är ju lite typiskt att man är sjukskriven och inte kan gå ut, när vädret är så skönt och behagligt.
Det är klart att jag kan gå ut en vända fram och tillbaka, en promenad på 30- 50 steg, men jag vet inte precis om jag skulle bli så väldigt mycket gladare för det. Men ibland bara för att få andas lite renare luft, så går jag ut och ställer mig på trappan och andas lite.

Min mamma som bor granne med mig, är mitt dagliga stöd. Hon pysslar om och kommer med mat och hon handlar till mig.

Idag var det dags för duschen, längtade dit, men det är ju lite besvärligt, med stödstrumpor och operationssår.
Så mamma fick ”rycka in” och dra av mig stödstrumpan på det onda benet. Å hjälp, så det ser ut!
Benet är dubbelt så stort som normalt……alltså jättesvullet och benet är blått och violett från fotknölarna till översta delen på låret. Så vad de där ortopederna har gjort med mig, det vet då inte jag. Blå och svullen nere vi fotknölarna….?

Hur som helst är det min lott, att ha stödstrumpor på, på båda benen i sex veckor framåt, både natt och dag. Och eftersom det är ovanligt långt ner till foten på vänsterbenet, så fick min lilla mamma hjälpa mig på med  strumporna efter duschen. Vi kämpade båda två, och var helt svettiga innan vi lyckades.
Men nu sitter de där i alla fall.

Nu har jag ätit lunch åxå, en kålpudding, som mamma hade med sig. Gulliga mamma, hon vet att kålpudding är bland det bästa jag vet att äta. Potatis har jag kokat själv, så liiiite nytta gör jag allt.

Jag har gjort gymnastiska övningar åxå, det måste man göra, säger barska sjukgymnasten Anna på Lasarettet. Och eftersom jag är en god själ, så gör jag väl som jag blir tillsagd!!!

Nu känner jag, att min kropp säger till mig att sätta/lägga mig i fåtöljen och vila mig lite……..

Så ha en bra Alla hjärtans Dag alla mina vänner och puss och Kram från sjuklingen…..

Dagen efter operations- koman

I går sov jag hela dagen, jag vaknade upp en stund, pratade lite med mina rumskompisar, och somnade igen.

Orkade inte vara vaken många minuter, somnade flera gånger under tiden jag skrev ett mess!!!.
Fick några besök igår åxå, undrar just vad jag sa till dom, och om det var något sammanhängande och nåt som verkligen blev nåt???

Annars har jag blivit av med en massa sladdar och slangar, jag har varit på toa med hjälp av rollator förstås och jag ätit lite gröt i morse, till skillnad mot igår då jag inte åt nånting.

Det blir nog en alldeles utmärkt bantningskur det här….ingenting som smakar, är för trött för att äta.

Lev väl mina vänner, nu ska jag blunda lite……

I väntan på operation…..

Nu är det morgon eller förmiddag kanske, efter en mycket konstig natt.

Min natt har sovits i småportioner, om ca 1/2  till 1 timmes pass.
Eftersom jag ligger på en sal för sex personer, och vi är för närvarande fem, varav två nyopererade igår, så blev det lite rörigt i natt.
Det var nattpersonal, som kom och som gick, tittade till de nyopererade, tog blodtryck, frågade om hur ont de hade osv. Så det blev ingen lång sammanhängande sömn för min del.

Men det gör inte så mycket, eftersom jag vet, att jag inte ska ner till operation förrän på  eftermiddagen. Dessutom är jag ju fastande, får alltså inte äta och dricka på hela dagen, och då kan det vara lite skönt, att vara lite trött och sova bort en del av väntetiden.

Har fått en nål i handen åxå och har ett dropp som pågår….så nu börjar jag känna mig som en riktig patient.
Men jag mår utmärkt och känner mig inte speciellt nervös inför det som komma skall. Det enda jag känner av nu, är väl att jag börjar bli hungrig, riktigt hungrig.
De var inte alltför kul att se de andra i rummet, sitta och äta fil, flingor, smörgås te och kaffe i morse. Hade inte varit så dumt, att få en egen bricka med sånt.
Men det är dumt att sitta och fantisera om nåt sånt, man blir ju inte mindre hungrig precis.

Tror att jag ska ta och sova bort lite tid nu…..

Lev Väl……..så sover jag en stund…

Rapport från en sjuksäng

En liten lägesrapport från min sjuksäng, trots att jag inte är ett dugg sjuk.

Är numera inlagd på Lasarettets Ortopediska avdelning. Blev inskriven redan kl 14 idag.

Då var det en sköterska som hälsade mig välkommen och sedan kom det en annan, som absolut skulle sticka mig i armvecket. Trots att de gjorde samma sak i onsdag, då jag tillbringade en heldag här på sjukhuset. Men men, det blodet var väl för gammalt då eller nåt sånt.

Har fått lite mat nu och det som återstår innan natten, är väl att hålla sig vaken så länge som möjligt, så att man är trött i morgon. Eftersom jag vet ,att jag inte blir bland de första att åka ner till operation i morgon bitti, så är det ju jättebra om jag är lite trött, så jag kan sova en stund in på förmiddagen.
Måste åxå in i duschen igen, tillsammans med en ny omgång Descutan, trots att jag duschade med Descutan i morse. Men den här gången ska jag tvätta håret med det här preparatet åxå. Å i morgon bitti ska jag gå igenom samma procedur igen med dusch och tvätt av hår.
Ser verkligen fram emot klådan som kommer efter alla duscharna, eftersom man absolut inte får smörja in sig efteråt.

Två damer som blivit opererade idag kom upp på avdelningen på eftermiddagen och de var då oförskämt pigga och alerta. Den ena var t.o.m.uppe och klev runt några steg, visserligen med hjälp av en rollator, men ändå! Hon opererades ju på eftermiddagen och var redan uppe och gick!
Det är bara att hoppas på att det är jag, som i morgon kväll är uppe och går med mitt nya knä!

Lev Väl mina vänner! Jag gör så gott jag kan!