Ääääääär det verkligen sååååå?

Är det verkligen så, att alla människor är så duktiga, så de har köpt alla eller nästan alla sina julklappar redan? Är ni så där otroligt präktiga, ni åxå???

Om man lyssnar på vår lokala radiostation, så låter det som om de flesta människor redan har köpt sina julklappar. De började tidigt….”jag började i mars redan”…..och ”jag har köpt julklappar sedan i augusti, så jag var klar redan i oktober!”

Jag blir alldeles mörkrädd, när jag hör det här, jag som inte har börjat än ! Å inte vet jag vad jag ska köpa heller!!!
Det blir ju alltid lite lättare, om man vet vilka saker man ska köpa  var man ska köpa dem.

Har försökt att ändra lite på jul- rutinerna, kanske bara köpa en julklapp, som passar till alla, och sedan ha lottdragning om vilket paket man ska få………men det går absolut inte för sig !!!! Mina barn protesterar i högan sky…..fast de inte är några småbarn längre !

Men för min del, är det precis som det alltid varit….julen ”ramlar över” mig….nån gång i slutet på november. Då är det alltid nån som säger: ”det är ju första advent på söndag!” Och jag blir alldeles stel ! ! !  
Kan väl inte vara möjligt….inte redan…….att den där julen kommer sååå tidigt i år….???

Varför kan man inte vara lite förberedd, åtminstone efter alla tidigare år, när  julen ”väller in” över mig??? Det är precis som om man tror, att det finns hur mycket tid som helst, att göra allt det där,  som man inte hann med  förra hösten. Och som man åxå skulle hinna göra före den julen.

Ja ja, den här gången är det väl försent…….men nästa år Ni……..då ska jag vara mycket väl förberedd………..

Kantareller och trädgårdsarbete

En liten men läcker skörd från en skogspromenad 15 nov.  
Trots att det för två veckor sedan var 10 minusgrader och 30 cm snö, så orkde de här små rackarna upp och de var en fröjd för ögat och gommen. Kunde bara inte låta bli att ta dem med mig hem.

Kallgrader till trots, så har jag idag ägnat mig åt trädgårdsarbete. Har räfsat ihop frysta löv och frysta äpplen, som legat under en snömassa på ca 15 cm och ”överlevt” 10 minus. Men kände att jag inte rikitgt gillade att dessa löv och äpplen låg i min trädgård (hann inte med innan snön kom), så jag tänkte att jag får väl prova om det går att få bort dem.
Och det gick, men man måste ta i lite för det översta löv- lagret hade redan frusit ihop till en isskorpa.

Men tack och lov, så var den inte särskilt tjock, så om man krafsade intensivt ett tag ( jag blev ordentligt svettig av det)så lyckades man krafsa sig igenom det översta och kunde få med sig allt. Känner mig otroligt duktig måste jag säga…..som belöning får jag gå och sätta mig vid symaskinen ! (det är förresten alltid den belöning jag får, när jag har varit duktig…..!)Bilder kommer senare på den snart färdiga väggdekorationen.

Sonen kom förbi en sväng åxå för att hämta lite saker, och genast ville ”Prinsessan Lilla Vit” umgås med Lillhusse. Därför fick hon komma innanför hans tröja. Hon fann sig väl tillrätta, och började genast att spinna.
När han sedan skulle åka, så försökte han att ta ur henne och få henne att hoppa ner på golvet. Men se det gick inte för hon hade det så bra där, så jag var bara tvungen att ta ett kort på henne, där hon ligger innanför tröjan och ser så förnöjd ut.

Nej nu känner jag i magen att jag inte har ätit nåt på länge, så det ska jag göra nu…..och sedan väntar ju symaskinen…..

Tack och lov att det är fredag

 

Blir alltid lika lycklig över fredagens ankomst, och nu är den alltså här igen….och inte är det minusgrader ute heller !
Och i morgon skulle det bli solsken!
Inte illa för att vara mitt i en tråkig novembermånad.

Den här helgen ska jag nog inte göra många knop, tror jag. Ska bara slappa, lösa Melodikrysset förstås, och bara ta dagarna som de kommer. Vill jag göra nåt, så gör jag det, annars får det väl vara till nån annan dag. 
Jo, förresten, jag ska sätta upp mina nya nymålade hyllor i vardagsrummet, det ska jag se till, så att det blir gjort. 
Beställde hyllorna från en träteknisk linje på ett gymnasium, och då  fick jag dem omålade. Så det har jag gjort själv. Det var riktigt roligt faktiskt, hoppas bara att det blir snyggt, när de kommer upp på väggen. Men det blir det nog, har ju redan min ”bild” klar i huvudet.

Förra helgen tillbringade jag i Kista på Kistamässan med Mia i hennes monter.
Det är ju alltid lika roligt att vara med, även om det frestar på både knän, höfter och rygg. Men med stödstrumpor och knäskydd så fixar man det mesta! Kul är det i alla fall!
Denna gång var vi på ett nytt ställe, eftersom Mässan flyttat från Sollentuna till Kista. Det var ju så bra, för att man kunde åka tunnelbana dit, hade alla sagt. OK, visst gick det att åka tunnelbana dit, men sedan fick du gå i en kvart – 20 minuter innan du kom fram till Mässlokalen. Och när jag klev av tunnelbanan, (och aldrig varit där förut) så visste jag ju inte ens åt vilket håll jag förväntades gå. Men efter några förfrågningar av folk på vägen, så hittade jag rätt. (Bilder från Mässan finns på Mias blogg: Loose Threads, se mina favoriter här intill till vänster.)
Men jag vet inte om den nya mässlokalen var så väldigt bra, luften var ju definitivt bättre, det gick att andas även om det var 3500 människor inne där.
Men parkeringarna och restaurangen fick svidande kritik. Det fanns inte särskilt många platser att parkera på, och de som fanns var nog redan upptagna av utställare, när besökarna kom.
Restaurangen skärpte till sig på lördagen efter en katastrofal fredag, då folk fick sitta på golvet och fika, om det ev. fanns nåt kaffe, när de kom fram i den enorma kön. Maten tog förresten åxå slut, så det gapades högt från besökarna. För vår del gick det ju an, eftersom vi hade en lokal i källaren, där utställare fick mat och kaffe.

Vi bodde tillsammans i ett lägenhetshotell nere i Kista Centrum. Var väl i och för sig inget fel på hotellet, men det låg en bra bit från mässan, och när mässan är slut för dagen, så vill man inte göra just nåt mera, än att vila ben och fötter. Man har definitivt ingen lust att ta en promenad då på ca en kvart. Då vill  man hem, eller möjligtvis till en restaurang för att få sig lite mat ,och sedan upp på rummet, ta av sig strumpor och skor och lägga upp fötterna lite högt.
Och tack och lov att jag inte bor där för alltid! Usch för att ständigt leva i detta betong- ghetto!
Nej, man är väldigt tacksam för att man bor på landet, med träd och blommor och en luft som man kan andas. Ibland är det bara sååååå skönt att kliva av tåget på min hemmastation ! Även om väskan var lite tyngre av diverse tyger och garner, som man hittade på mässan, och som man absolut inte kan leva utan!!!!!