Månadsarkiv: mars 2011

Jag kan cykla !!!!

Standard

Äntligen, äntligen…..kan jag cykla igen!

Under de senaste åren som gått, med mitt onda knä, så har det varit omöjligt för mig att cykla, eftersom mitt knä varit så stelt,  att jag inte har kunnat böja det tillräckligt, för att komma runt med tramporna.

Men nu, efter operationen och mycket tränande med olika former av träning, och för all del, en hel del försök på träningscykeln åxå, så kunde jag cykla idag !!

Å jag är sååå lycklig för det, eftersom jag tycker om att cykla, och cykelperioden närmar sig med stormsteg, åtminstone här i den här delen av landet.

Det var ju delvis därför som jag opererade mig, för att jag skulle kunna cykla igen, å nu kan jag det ! ! ! !

Annars så har ju mitt liv förändrats en aning, eftersom jag numera är student. 
Jag har börjat studera igen på gamla dar.
Jag läser 15 p beteendevetenskap för arbetsmarknadshandläggare vid Högskolan i Malmö.  Inte helt lätt, eftersom jag ju inte läst på väldigt många år.
Men det är ju ett intressant ämne, så det är inte enbart jobbigt att läsa.

Lämnade in den första tentan igår, som handlade om personlighets- teorier. Inlämning av tenan sköts numera via nätet, å man är väl en modern student!!!

Annars har jag väl försökt att förströ mig, mellan träningarna, med div. olika aktiviteter. Naturligtvis har min symaskin fått jobba lite mellan varven.
Visst är det konstigt, att det alltid är mycket roligare, att göra nåt nytt, i stället för att ta tag i nåt gammalt UFO, som bara ligger.
Så därför har jag inte gjort, som jag hade tänkt, dvs. använda sjukskrivningsperioden till att färdigställ div. UFO.:n. Ja ja, det är väl inte försent än….???

Lägger in ett par bilder på en del av det som jag pysslat med den senaste tiden.

En duk, som blev så här……

Vår-11 001.JPG

 

och en  ”pyjamas” till en god väns mobil- telefon blev så här…….

 

Vår-11 008.JPG

 

Lev väl……vänner……Å friskvården är viktig!

Så här ser våren ut!

Standard

Så här såg våren ut idag, när jag var ute på min dagliga promenad genom byn……

Jag hade stora svårigheter både här och där, att överhuvudtaget ta sig fram på vägen…

I det här gathörnet kan jag väl erkänna, att jag gick tvärs över grannens tomt för att komma fram.
Det var då ingen som upptäckte mig, så jag kan nog tänka mig, att göra det igen!

Vår-11 005.JPG

Ett stort ”hav” av smältvatten….orkar inte dagbrunnarna med allt smältvatten???

Vår-11 006.JPG

Men på andra ställen gick det väldigt bra. att ta sig fram mellan vattenpölarna.

Vår-11 004.JPG

Nåja, våren är på väg…..och då fortsätter jag med mina dagliga promenader genom byn.
Jag passar på att titta på allt som händer i naturen just nu.
Ibland är det kallt och det fryser på, och då är det nästan omöjligt att ta sig fram p.g.a. halkan. Då är det tur att man har ”det tredje benet” (= kryckan) med sig.

Lev väl! Å glöm inte friskvården!!

Äntligen !!

Standard

Äntligen har tiden gått, så jag kan få slippa mina plågoandar………..stödstrumporna!!
Känner mig redan friskare, utan allt kliande på benen.

Var in till Lasarettet på återbesiktning igår och fick återigen träffa ”bistra Anna” ( sjukgymnasten).
Hon undrade naturligtvis hur det hade gått med sjukgymnastiken och om jag har haft ont under de sex veckorna som gått?  
Det första jag frågade om, var huuuuur länge jag var tvungen, att ha dessa förskräckliga vita, långa stödstrumpor på dag och natt?
Sanningen att säga, så har jag varit lite ”wild and crazy” den senaste veckan, och faktiskt plockat av mig strumporna under natten.

Å bistra Anna hon sa, att efter sex veckor så kunde man väl försöka, att vara utan dem, om det inte var så att det blir väldigt svullet runt knät. Då kunde det kanske vara bra, att sätta på sig dem igen. Men, men, det får vi väl se hur det blir med den biten….

Å faktiskt……”bistra Anna” var inte fullt så bister längre….hon t.o.m. skrattade en gång och flinade ett par, tre gånger…….???
Undrar just vad som hänt??? Eller det kanske är våren, som fått henne att tina upp lite och bli på bättre humör?

Annars har jag varit på en liten tripp till Uppsala och Stockholm. Dels för att besöka vänner, men åxå för att starta upp min nya karriär som student! Känner att det var väldigt länge sedan.

Jag ska läsa 15 p beteendevetenskap för arbetsmarknadshandläggare vid Högskolan i Malmö, men ska åka till Karlstad för att sköta mina föreläsningar, tack och lov!

I Uppsala träffade jag en gammal kompis/släkting som jag faktiskt inte har träffat på många, många år.
Vi skiljdes åt efter gymnasiet, eftersom hon skulle studera i Uppsala och jag i Kalix.
Några brev gick väl fram och tillbaka mellan Kalix och Uppsala, men det blev längre och längre emellan, för att till slut upphöra helt.
Under åren har jag tänkt på henne då och då, och undrat vad som blev av henne. Tills en dag, då jag, via en annan kompis, hittade henne på Facebook.

Vi träffades alltså i fredags, och umgicks några timmar. Å det som var mest fantastiskt var väl, att det var som om alla dessa år aldrig hade existerat, vi träffades och umgicks som om det vore ”igår”.
Visserligen hade väl åren och åldern, satt några få spår på de två damerna, men det kändes precis likadant som då. Konstigt egentligen, att med vissa människor så finns ”gnistan” där, trots alla år som gått.

Det var i alla fall jättetrevligt att träffas, och att hon sedan tog med mig till en Quiltbutik i närheten, gjorde väl inte saken sämre.

Lev Väl alla mina vänner därute….och att träffa gamla kompisar från förr…..= Friskvård!!!!

Det kliar….

Standard

Det värsta med den här sjukskrivningen är, de här plågoredskapen som jag är tvungen att ha på båda benen!!!

Alltså, i den här delen av landet, när man har fått ett nytt knä, så måste man ha stödstrumpor på natt som dag i sex veckor !!!!!!!!! Långa härliga vita stödstrumpor !!!

Och…jag kan meddela att de KLIAR!!!!!

 Vissa stunder kliar de, som man tror att man håller på att bli galen! Man river  och river…och till slut så har man rivit så att det blöder.
Men det har ju nu gått drygt fyra veckor sedan jag fick min ”nya kompis”, så nu är det ju inte så lång tid kvar. ( dessutom fuskar jag lite och tar av mig dem på nätterna……säg inget till ”bistra Anna, sjukgymnasten….och inte till Per- Henrik heller…..ortopeden).

Tänkte att jag skulle visa er vad jag har sytt till ”mommos lilla grötmonster”. Prinsessan är ju så förtjust i att stoppa allt i munnen, och speciellt tvättrådslappar och alla snören och ”fleppar” som finns på leksakerna.
Då tog mormor och sydde en ”grej” med bara snören, band och ”fleppar”.
Stoppade i lite mönsterpapper i, så det prasslar åxå!

 

Quilt barn... 002.JPG

 

Bifogar en bild på ”grötmonstret” åxå, bara för att hon är så söt……

Quilt barn... 015.JPG

Det är mommos lilla gull det..(med ögon som är full- i- fan)……och hon är friskvård…..det kan jag garantera!

Lev Väl!!!

 

Mitt innehållslösa liv!

Standard

Det är lite svårt att veta, vad man ska skriva om, när man är hemma och är sjukskriven, och det inte händer så mycket.

Jag kliver upp på morgonen, ”frukosterar” lite och laddar upp i karmfåtöljen (med fotpall) (som man sover så gott i) för att titta på mitt nya favoritprogram, eller alla mina nya program kanske jag ska säga..
Å då undrar ni naturligtvis vilka program det är, så det är väl bara att bekänna:
De engelska programmen om folk, som letar hus och bostäder någon annanstans än var de bor just nu. Alltså: En plats i solen, En plats på landet, Location, location, location och allt vad de programmen heter.

Jag tycker, att det är så intressant, att få följa med hugade spekulanter in i de engelska huset, och titta på planlösningar och trädgårdar och möbler. Å se hur annorlunda det är i förhållande till svenskt mått och standard.
I många av husen kliver du direkt in i vardagsrummet, vilket för mig verkar lite opraktiskt.
En del av paren är väldigt noga med, att de måste ha ett ”dining- room”, trots att det finns gott om plats för möbler i köket. Har levt hela mitt liv utan dining- room…..undrar just hur det har kunnat gå så bra??

Efter TV- tittande en stund (och en ev. tupplur) så brukar det vara dags för dagens promenad.
Den har väl inte kommit upp i någon otrolig längd ännu, men jag försöker att gå iväg varje dag och försöker ”utöka” distriktet lite.

Jag går hem, äter lunch och kilar sedan upp i syrummet och försöker ”få till” nåt vettigt där.

I fredags så fick jag oväntat besök.
Mina goa quiltande väninnor från Åland ringde och var på skidåkningsbesök i stan. De hade lämnat kvar männen och barnen i backen, och ville hedra mig med ett besök.
Jätteroligt för mig, eftersom man ju inte kommer så gräsligt långt nuförtiden. Jag har ännu inte vågat mig på det där med bilkörning. Så jag behöver ha skjuts överallt, när jag ska någonstans.
Därför blir ju besök så otroligt trevligt, då man får lite avbrott i tristessen.

Nej nu tror jag att jag ska knyta på mig skorna och ge mig iväg ut i halkan…..och bryta tristessen lite. Jag kanske t.o.m. hittar någon ute på bygatorna, som jag kan prata med???

Lev Väl!!

Mitt aktiva liv

Standard

Mitt aktiva liv  igår fick jag betala under natten!

Tänk att man tycker, att man är så otroligt pigg och alert !

Så igår, när solen sken från en klarblå himmel, det droppade från taken, och temperaturen låg på flera plusgrader i solen, så fick man väl lite av storhetsvansinne, kanske?

Här skulle det tränas!

Så jag klädde på mig och begav mig ut, med hjälp av en krycka, och gick en ovanligt lång promenad för att vara jag, (just nu) och upplevde det helt OK.
Jag tyckte nog åxå att jag var väldigt duktig, som kommit så långt i rehabiliteringen.
 
Efter promenaden så kände jag för en stunds friskvård (= quiltsömnad), alltså gick jag en trappa upp och satte mig vid symaskinen, och satt nog där i några timmar. Det mesta av dessa timmar + promenaden med benet neråt, inte i något högläge.

På kvällen, eftersom jag kände mig så pigg och alert, så åkte jag iväg till min sykurs åxå.
De damerna har ju varit utan mig i flera veckor nu.  En av deltagarna plockade upp mig på vägen.
Det var roligt att träffa alla dem igen, och titta på det nya projekten, som de tillverkat under tiden som jag varit borta.
Det har t.o.m. tillkommit två trevliga damer med intresse för det här med quiltar. De berättade, att de under många år, gillat det här med tyglappar, men inte kommit ”till skott” föörän nu.

Allt detta aktiva liv gjorde att min nattsömn blev en aning förstörd, så idag tar jag det mycket lugnare.
Visst ska jag gymnastisera och visst ska jag ta en promenad……men idag blir det en kortare, och så blir det mycket tid i TV- fåtöljen.

Lev Väl kamrater….och friskvårda mycket…….